Skrivarkväll med Tengblad och Ihreborn

Idag efter en mysig bokfika gick jag och Malins bokblogg till Mackeriet i Jönköping för att gå på Inspirationskväll med Cajsa och Elin. Två förebilder för mig.

Så trevligt ställe som jag måste besöka fler gånger. Bara kolla in min macka jag fick.

Cajsa Tengblad har skrivit flera böcker om Självkänsla, Prestation och senast boken

Kroppsnöjd och Själsstark. Cajsa var så inspirerande och gav många bra tips och frågor för att kunna nå sin dröm…skrivdröm.

Hon berättade om hur hon tar med sig sin ryggsäck med erfarenheter in i föreläsningar och böcker. Det fanns mycket frågor att ta med sig för att arbeta vidare själv efteråt. Efter en kort mumla av sig paus blev det Elin Ihreborns tur att prata.

Elin pratade om olika hinder en kan sätta upp för sig själv i skrivandet, undanflykter och hur du tar dig förbi dem. Vi fick göra flera övning, som till exempel flödesskrivning. Något jag lärde mig under min journalistutbildning och som jag använt mig ofta av. Vi fick en halvmening…Plötsligt kändes det som att som vi fick tre minuter på oss att fortsätta skriva på. Jag fick flow och sen när vi var klara så var jag även djärv nog att läsa mina rader högt.

En trevlig, lärorik och rolig kväll och jag är glad att jag och Malin hade hela hemvägen på oss att processa kvällen ihop. Imorgon ska jag börja med min nya skrivrutin.

Premiär av CAMERA på Kulturhuset Spira

Så var det äntligen dags. Redan 1 december köpte jag biljett till premiären av Camera, jag kände att bara raden ”Musikalen om Ingrid Bergman” lockade min nyfikenhet och just huvudrollsinnehavaren Åsa Fång har varit precis överallt i Jönköping känns det som. Jag var lite rädd att Spira chosat upp Åsas fantastiska gestaltning av Ingrid Bergman men jag förstår nu varför de lovordat henne så mycket. Men vi tar det från början. Jag köpte biljett tidigt, långt före Covid och nerstängt kultursverige. Jag var orolig att jag skulle missa denna musikal jag sett så fram emot, men för en månad sen fick jag reda på att jag var en av 50 som skulle få se premiären!

Visst pirrar det lite extra när en här ordet PREMIÄR! Och jag hoppades att de skulle förvalta denna premiär bättre än On the town för två år sen. 
Den röda mattan var utrullad, marschallerna längs gången och när jag närmade mig ingången swischade Karl Dyall åt andra hållet…spännande. 

Flera fina installationer som fick en att drömma sig tillbaka till 40-50 talets Hollywood. Och visst fick även jag bli fotad! Kul. 

Foto: Lars Kroon

Så kul att få känna sig VIP när bilder på en glad kulturtant hamnade på Spiras Instagram flöde och Story och på Facebook. Lite cider dracks upp och nu var det dags att ta plats i den otroligt tomma teatersalongen. Kändes lite kusligt eller att jag skulle se nått riktigt smalt.  

Minuterna innan musikalen drar igång. Fullsatt? Foto: Charlie Cramer

Handling: Ingrid Bergman är välkänd och på toppen av sin karriär, hon är gift med Aron Petter (Kalle Malmberg) och har dottern Pia (Ellen Holmstedt) , men den oroliga själen Ingrid vill komma tillbaka till äkta filmskapande. Det blir en jakt efter rätt ansikte på bioduken. En jakt som tar henne till Italien och samarbetet med Roberto Rossellini som hon inleder ett förhållande med och senare även gifter sig med. I Camera får vi följa med under åren 1948 och 1956. Vi får följa en kvinna som vill hitta sig själv, följa sin längtan att vara framför kameran och hur livet som ideal och förebild även gör att hon får utstå omvärldens spott och spe. Men framförallt får vi se en stark kvinna som inte låter sig fastna i någon klassisk kvinnoroll trotts två män som vill äga rätten till henne. Åsa Fång har en fantastisk röst och flera gånger tänker jag att hon är väldigt lik Helene Sjöholm i hennes starka roll som Gabriella i Så som i himlen. När ridån går ner för första akten är jag helt tagen av hennes prestation. Att lyckas sjunga med det minspelet som gör att jag verkligen känner med Ingrids kamp att vara sann mot sig själv.  

I pausen tittade jag vidare på dekorationen som gav härlig stämning. Och passade på att mumsa lite popcorn. Foto: Charlie Cramer
Det är två tjejer som spelar Pia, Aron Petter och Ingrids dotter. Det är Vera-Lo Frid och Ellen Holmstedt och i kväll var det den sistnämnda som stod på scen. Jag hörde regissören lovorda henne och det ska bli spännande att se när hon dyker upp igen på scenen.

Den andra starka kvinnan i Camera är Anna Magnani spelad av Vera Veljovic och det är en kvinna du sent glömmer. Minns henne från On the town och då var hon bestämt och rolig och lite av en pajas men här är hon POWER med delar som Volcano och jag är Volcano men det är när hon sjunger Flammor som jag ryser och blir glad och arg och allt på samma gång! 

Åsa Fång och Vera Veljovic. Foto_Lars Kroon

Över huvudtaget är detta en farfylld tillställning som griper tag och visar på kvinnlig kamp och framför allt gillar jag delarna med Cameron (Stefan Clarin) när vi får lite andningspaus och också får följa med i Ingrids tankar och slitningar. Jag är inte helt säker på att Cameron verkligen ”finns” eller om han mest är en vuxen låtsaskompis. Samspelet och några ordväxligarna där är så underfundiga och roliga att jag vill skratta högt flera gånger men jag får lägga band på mig och inse att det finns fler i salongen. Hela biten som heter ”Så skandalöst” är verkligen underbar och där märker en av alla människor bakom en sån här produktion. Bengt Fröderberg (scenografi), Camilla Thulin (kostymdesigner) och Karl Dyall (Koreografi) 

Det fanns ingen bild på Spiras hemsida som visade den fantastiska ensemblen (Robert Sillberg, Karolina Krigsman, Oscar Sundling-Wallin, Jens Olsson, Karin Funk, Lisa Agby, Marie Gårseth-Gathe, Walfrid Lindsgård och Petter Andersson) Men det är de som gör att musikalen är något mer än ”bara” en bra story och lite sång. Allt jobb med att ändra om scenen, att ge känslan av de olika nerslagen. De absolut bästa delen rent koreografisk (tycker jag) är ”The Letter goes to Europe” och det är Robert Stillberg som genomför denna resa genom USA, Atlanten till Europa. Jag sneglade lite på Karl Dyall (som råkade sitta granne med mig) och han såg nöjd och road ut! Hade jag vågat hade jag berömt honom. 

Orkestern: Vad skulle en musikal vara utan sin musik? Och Spira har sin egen Jönköpings Sinfonietta som är så proffsig och som klarinettist är det verkligen en glädje att höra Charlotta Savander och Dan Larsson. Efter ett tag inser jag att det är klarinettspelet som sätter stämningen på musikalen, det är genom den vi kastas mellan trall och fart till bekymmer och ångest. Musik och sångtexter är skrivna av Jan-Erik Sääf och Regi, manus och dialog är Steffan Aspegren som står för. 

Betyg: Jag är som ni märker nöjd med mitt beslut att köpa biljett till premiären. Jag funderar och försöker komma på något negativt eller något jag störde mig på men det enda kunde vara att någon replik ibland framfördes lite mumligt men det kändes som att det var meningen. Jag hoppas verkligen att du som uppskattar en bra musikal och spännande och gripande berättelse har köp biljetter. Jag hoppas restriktionerna släpper och att Spira rear ut någon biljett så jag kan se den igen. Mitt betyg här helt enkelt…

En lycklig kulturtant och en oscar till var ock en i produktionen! 

 

Svårt att inte tänka på

Igår måndag

11 år sen måndag

Igår var det alltså 11 år sen min mamma fick ge upp mot cancern. Och tack vare så mycket hjälp jag fått det senaste 1,5 åren med själavård så känns det inte sådär panikartat jobbigt. Men det känns knasigt när hela denna veckan kommer va samma dagar som för 11 år sen. Jag skulle då blivit avtackad av scouter i Linghem när de slutade sin termin. Igår avslutade vi en scouttermin med hål i mitten. Men skönt att ha träffat dom lite innan sommaruppehållet. Imorgon onsdag va vi på begravningsbyrån och jag bestämde mig för att tacka nej till ett ungdomsledarjobb i Mullsjö och läsa till journalist i stället. Jag träffade och Cramade Magnus Samuelsson en dröm jag hade haft i många år. Jag gjorde egen smörgåstårta och jag drog hela familjen till Linghemskyrkan. Mycket spelas upp igen och det är svårt att inte påverkas MEN jag har klarade av att jobba hela dagen och mycket ensamarbete tillockmed.

Skulle vilja visa en bild på min mams, men glömt fråga familjen. Finns en fin bild där hon poserar genom att lägga hakan lite fint i handen och ser allmänt modellig ut. Den bilden är från en av våra sista resor till Gran Canaria, kanske den sista 2008, då när jag upptäckte att nått inte såg rätt ut med hennes ena axel. En annan dag måste jag berätta buset jag och Mr T gjorde 2018 när vi var på Gran Camaria.

Sorg är som gröt som UnderbaraClara förklarat så bra, och igår va sorgen en ovanligt sörjig mannagrynsgröt, svår att få ordning på men ändå len.

Alla dessa ljud – en majkväll

En bild från förra året

Vi bor på landet. Då kan många tänka att det är tyst och lugnt…och många tycker det är tyst här. Jag kan ibland bli helt tokig på att det låter så mycket här. Komiskt. Klockan är 22.30 ungefär och detta är ljuden jag hör från soffan i KorpetHabo.

1. Fågelsång, skulle gissa på tre olika fåglar. Lite drill, lite krax och något pip.

2. Elden knäpper, och fläkten susar lite. Smäller i kaminen.

3. Mina fingrar mot Ipaden.

4. Ett susande från 80 vägen några hundra meter bort.

5. Det sprang nått på eller i väggen nyss, ett ljud som får mig helt iskall.

6. Snart drar vattenpumpen igång för vår toa läcker för 1000 gången i år.

7. Nu kommer en bil närmre, kan det va en granne som är ute och sen åker.

Tror inte jag kan skrapa ihop fler ljud just nu…japp där drog pumpen igång!

Ha en fin dag imorgon fina du!

Tröttis Kulturus

Jag va iväg och fotade kvällens boksläpp/presentation. Men nu är jag så trött så jag får inse att jag inte orkar leverera något bra inlägg till er ikväll. Jag har haft en mysig, ledig dag. Firar min vän som äntligen äntligen fallit över trettiostrecket. Sen har jag nu efter mycket övervägande börjat titta på Big Bang Theory från start. Så förutom lunch och fika har jag hängt med Sheldon, Penny, Raj och Leonard.

En kvällsbild över Furusjön.

Kulturtanten hoppar av lycka

Jag starta tidigt idag och har känt mig lite sjuk men hade ändå flera saker jag var tvungen att utföra. Jag vilade mig genom dagen. Denna dagen har ändå gått i moll men slutar verkligen i dur! Min vän S kom hem från sitt ursprungsland med finaste kulturtants sjalen!

Svårt att fota men den är mest röd med silvertråd men också aprikos/ljust orange.

Den känns självskriven imorgon på bokpresentationen! Så lycklig att jag äntligen har en röd sjal ❤️

Är du en sjalmänniska?

Alla dessa barn!

Idag har jag jobbat från 9.30-21.30 och de flesta timmarna har det handlat om barn.

Jag har varit på skolan och varit rastvakt, då har en fått höra det mest spännande tankar och information. Sen bad vi för barnen under andakten i kollegiet.

Sen räkna jag barn, när jag gjorde statistik. Jag har förberett för barngrupper, varit med i barnkörer, pratat Jesus med barn. Pysslat med barn och till sist haft möte med Barn och ungdomsutskottet.

Tänk vad mycket vi gör för våra barn och andras. Spännande tanke. Bilden ovan är från helgen då jag träffade min systerson. Det är ett älskat barn! Tänk om alla världens eller bara alla svenska barn skulle va lika älskade som mini J.

Det blev min lilla tanke idag. Imorgon startar jag igen klockan 8.15. Imorgon är huvudfokus konfaplanering och de barn som går på språkcafe. Ska jag skämma bort dom med lite nytt pyssel tro?

KulturCramers vecka 3

Igår kom jag hem från Stockholm och kalashelg. Idag är det en ny fullspäckad vecka både på jobbet och i kulturtantens liv.

Tror jag ska ta en sväng förbi biblioteket i Jönkan för att få uppslag för fler kulturupplevelser.

Torsdagens begivenhet skrev jag om i inlägget Bokpresentation 16 januari.

Fredag blir det förhoppningsvis en bio och på lördag…

Ska bli så spännande att lyssna på Emanuel Karlsten, har följt hans journalistik sen han jobbade på Dagen för 13 år sen. Vad bjuder din vecka på i kulturell väg?

Gårdagens kalas och kläder

Gör det lätt för mig och visar vad jag hade på två års kalaset igår!

Tröjan är köpt på Family House i Habo men är Cellbes som märke. Ett riktigt spontanköp som jag försöker bestämma om jag gillar eller inte. Diademet hade jag faktist inte men hade tänkt, men hittade det igår kväll när jag fotade.

Ja ni ser att kalasande tagit på krafterna, ser bara hälften så trött ut som jag kände mig. Halsbandet fick jag av min Mr T när jag fyllde 30. En bit har gått sönder men har ändå bestämt mig nu för att verkligen använda det. Det är så fint och verkligen min stil. Örhängena har jag köpt billigt någonstans men är i samma stil. Idag ska jag svänga förbi födelsedagsbarnet en stund till efter frukost och sen ska jag till en vän som julbloggar precis som jag.

Har du några roliga planer för dagen?

Kulturbärare?

På fantastiska Tallnäs som jag lämnade mätt och nöjd igår finns som en stor butik med fairtrade saker, det finns det där vanliga med choklad, kryddor, the, torkad frukt men det finns också massor av sjalar, smycken och leksaker. Jag gick några varv och igår vid frukosten hittade jag heelt otroliga örhängen.

Fanns även påfåglar men jag fastnade för dessa gröna underverk. Kommer bli så snygga i vår och sommar till någon svart klänning eller finlinne. Sen va örhängena ändå relativt billiga (79kr/st) så få slank även ett par till mer kärleksfulla tillfällen.

14 februari är räddad örhängsmässigt. Det enda som gnager är att jag glömde fråga vart de va gjorda. Känns som att om jag ska va kulturbärare och handla med tanke så borde jag veta mer om vem det är jag stöttar.

Gillar du örhängen? Att ha på sig eller beskåda?