Ditt krig är det slut, Morgan?

Kriget är slut

Morgan Alling

Bokförlaget Forum

Utgiven 2010

Du gav mig ditt barndoms Göteborg, fullt av kärlek, alkohol
och fräckisarna som tog dig genom livet

Förra året på Bok och Biblioteksmässan, ser jag mannen som betytt endel under min barndom, håligt mig sällskap på helgmornar när ingen i huset var vaken utom ett invirat barn i filt i en skinnsoffa. Jag stegar fram och säger ”Tack Morgan för att du förgyllt min barndom” Vi pratar lite och under större delen av mässan ser jag Morgan, vi verkar gå samma vägar. Under mässan pratar vi om att han skrivit en bok, jag springer och köper den och får boken signerad med ord jag återkommit till utan att ha läst boken. 

Kriget är slut är Morgan Allings självbiografi som han skrev efter att ha haft ett sommarprogram i P1 sommaren 2009. I boken får vi följa med och minnas små episoder, var en viktig för att sedan få oss en helhet, eller en liten bild av hur Morgans barndom var. Många episoder gör en ledsen men samtidigt glad, för ”Mogge” klarar sig. Med hjälp av envishet, humor, mål och en stor smula uppnosighet. ”Mogge” klarar sig för han har bestämt sig för att hämnas. Och ”Mogge” klarar sig för han lär sig att anpassa sig efter nya situationer.

Men jag blir så arg när jag tänker på hur socialen behandlar Morgan och hans bror Stefan. Alla personer som är med behandlas med respekt, även de som gjort Morgan illa. En episod som för mig vara nästan outhärdlig att läsa var ”ät-scenen”

”Han går fram till kylskåpet och tar fram en tallrik. Han ställer ner den på bordet, tar tag i mig och trycker ner mig på stolen. 

– Ät

Jag tittar på tallriken. Den panerade fisken är lite urgröpt, två potatisar är lätt mosade och bredvid dem ligger en stor klick med grön spenat. Maten som blev över från middagen. 

Han slänger fram en gaffel, tänder en cigarett och blåser ut rök som virvlar under kökslampan. 

Långsamt tar jag gaffeln och sticker ner den i den kalla fisken. 

– Ät spenaten. 

/…/

Jag tar lite spenat, men det växer i munnen och jag känner att jag inte kan svälja.

– Du ska äta upp spenaten. 

– Men jag tycker inte om spenat. 

– Spelar ingen roll, du äter upp. 

  Jag känner att jag håller på att kräkas. Jag överdriver lite för att förstärka känslan, jag hulkar till. Men han går inte på det. 

– Kräks du får du äta upp det med, spenaten ska ner, med eller utan spy.”

”Han” är Kjell-Åke, en av fosterpapporna som jag som läsare tycker plågade främst Morgan men också Stefan.  Jag känner igen detta så väl, jag hade en dagmamma som tvingade i mig mat, jag fick sitta tills jag ätit upp, det kunde ta timmar. Och alla har vi väl suttit och hulkat någon gång för att slippa maten. Men skillnade är att jag fick gå hem varje dag från min dagmamma, mina föräldrar eller morfäräldrar älskade mig.

Början av boken är fylld av kärlek från en mor och senare delen kan du ana kärleken från en far som inte är Morgans biologiska.

Boken är som sagt skriven utan kapitel och det är några sidor i taget som hänger ihop. Det gör boken lättläst men den gör också att man nästan tvingas sträckläsa boken. Det är spännande och man vill bara läsa nästa episod också. Språket är pratigt och det gillar jag. I en bok ska du inte fastna, utan boken ska fastna efteråt. Det gör ”Kriget är slut”

Jag är glad att Morgan Alling skriver den här boken, den ger mig tröst och kämparglöd. 

Vad skrev Morgan i min bok?

”Till världens bästa Charlie!

Kram

Va stark! Ta ingen skit. Ge ingen skit!

Annonser

Lämna gärna din tanke

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s