Att andas igen! Sorg, kämpande och aning peppad

Fem dagars funderande! I onsdags var det äntligen dags för att åka till Sandhem och lyssna på Tomas Sjödin, han jag tycker borde få nobelpris i år eller annat år om det måste vara någon asiat/afrikan/amerikan i år.

Ämnet var ”Att våga livet en gång till”

Det var mycket om sorg, och bara jag tänker på onsdagen så vill jag gråta en tår. Har inte riktigt gråtit ut efter alla bra ord och känslor som han rörde upp. Eftersom jag inte vet vilka ni är som läser min blogg så kan jag säga att sörjt och sörjer är något jag gör. Jag har varit på runt 15 begravningar och förlorat vänner, släktingar och lärare. Min mamma!

Jag minns första människan jag sörjde, min farbror Anders som dog när jag inte ens var tre. SOM jag saknat tanken om honom.

Är så glad att I, frågade mig om jag ville följa med! Kul att både hon och jag bestämt att vi vill bli vänner med varandra. Hennes man protesterade visst ”sådant kan man inte bestämma” men jag gjorde samma sak!

Glömde fota på hela kvällen.

;

Sen blev det jobb och lite jobb till och tillslut blev det äntligen LÖRDAG! Dags för VÄXTVÄRK med Carl-Henric Jaktlund och Michael Johnson. Min bil och jag drog till Falköping, för att leta upp Pingstkyrkan. Det var en skräckupplevelse att vara tidig och inte veta ett jota vart vi skulle vara eller hur jag skulle stå. Kände ingen! Om jag var lite ensam innan blev jag SJUKT ensam när alla verkade ha åkt dit i gäng. Tillslut kände jag igen några Mullsjöbor från ICA kassan. De satt jag med.

Växtvärk är en musikalisk föreställning om vad som händer med tron efter tonårstiden, hur gör man när vännerna försvinner och du står där med bara jesus och din tro. Finns tron då? Var är alla upplevelser eller som mina funderingar har gått senaste.

Vart ska jag engagera mig? Hur känner jag mig hemma i en stor församling? Var hittar man mer andlig vägledning än församlingspastorn? MED MERA!

Jag har sett upp till Carl-Henric i år men inte läst hans böcker och inte hört honom föreläsa. Jag har sett upp till honom som journalist och för hans artiklar. Som jag sa efteråt så var den här föreställningen för mig! Helt rätt i tid och perfekt när jag äntligen insett hur svårt det är och har varit med att hitta tillbaka till tron. Första delen av föreställningen är en skrattfest men precis som Mia Skäringers ”Dyngkåt och hur helig som helst” sätter man snart skrattet i halsen. Föreställningens senare del sved, och jag grät många tårar.

Victor Olofsson och Michael Johnson.

Att jag aldrig lyssnat på Michael Johnson är en andlig skamfläck för mig. Jag har skämts för att inte veta hur han låter eller vad han skriver för musik. Vilken röst! Från första ordet han sjöng insåg jag att hans röst är och kommer vara en som hamnar i en särskild kategori i mitt hjärta. Det är en röst som får mitt hjärta och själ att beröras. Där ingår Tomas Ledin, Tomas Andersson Wij och Lars Winnerbäck!

Det är som när Tomas Sjödin pratar.

Nu har jag köpt två skivor av Michael och Carl-Henrics två böcker. Det är rätt tid nu för mig!

Vill du själv kolla in dessa tre grabbar och en tjej i Växtvärks gänget.

17 oktober – Pingstkyrkan, Varberg (klockan 19.00)

18 oktober – Pingstkyrkan Europaportalen, Malmö (klockan 19.00)

20 oktober – Pingstkyrkan, Borås (klockan 19.00)

21 oktober – Partille kulturrum, Sävedalen (klockan 18.00)

Funderar på att ta mig till Pingstkyrkan i Borås!

Annonser

One thought on “Att andas igen! Sorg, kämpande och aning peppad

Lämna gärna din tanke

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s