Minnen och arv

Bloggaren Enligt O påminde mig om en dikt av Tranströmer jag hörde för två år sedan. Den slår ann hos mig. Om ni lyssnat på mitt sommarprat jag hade sommaren 2011 så pratade jag om att vi borde ge varandra nycklarna till vem vi sedan blir. Varför pratar tidigare generationer så sällan om allt mörk som våra släktingar varit? Även åkommor och sjukdomar ärver du. En person som varit älskad är det svårt att säga att hon eller han även under stora perioder var tungsint och sällan nöjd.

Appropå mitt sommarprat är jag väldigt stolt över det! Lyssna gärna genom att klicka på bilden till höger!

MADRIGAL

Tomas Tranströmer

Jag ärvde en mörk skog dit jag sällan går. Men det kommer en dag när de döda och levande byter plats. Då sätter sig skogen i rörelse. Vi är inte utan hopp. De svåraste brotten förblir ouppklarade trots insats av många poliser. På samma sätt finns någonstans i våra liv en stor ouppklarad kärlek. Jag ärvde en mörk skog men idag går jag i en annan skog, den ljusa. Allt levande som sjunger slingrar viftar och kryper! Det är vår och luften är mycket stark. Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket.

Annonser

Lämna gärna din tanke

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s