Förvånande och chockade stod de där och tolkade Dan Andersson

Söndagseftermiddag i järnvägsknuten Limmared och Glasets hus börjar fyllas med människor. Det är sång och poesigruppen Hillo som ska förgylla vår trista januarikväll. Med en blandning av skatt, Dan Anderssons liv och syskonkärlek kastas varje besök mellan känslorna.  

Vi går innanför dörrarna och inser snabbt att trots att jag och mitt sällskap är tidiga, finns det många många fler som var tidigare. På nåder får vi dela bänk med ett damsällskap. Allt för att kunna lyssna och titta på kvartetten Hillo. Vi befinner oss på Glasets Hus i Limmared som drivs av föreningen Kultur 1740 som syftar till Limmareds Glasbruk som har varit igång sedan 1740. När alla caféplatser är slut börjar engagerade män ställa fram bänkar och det mesta de kan hitta för att alla ska få plats. Jag vet inte om det är gruppen Hillo som drar alla hit eller om det är Dan Anderssons kända namn som fått mellan 150-200 personer att komma till Limmared.

Syskon

Gruppen Hillo består av två syskonpar, tvillingsystrarna Anna Strid och Sara Nilsson och syskonparet Daniel och Stina Svensson. Dessutom är Sara och Daniel gifta. I denna konstellationen har de spelat ihop i ett år men de har även spelat ihop i olika grupper under längre tid. Tvillingsystrarna sjunger perfekt ihop med en alt och en sopranstämma, ibland med piano till men även á capella. I låten ”Till min syster” grät jag, det blev så stark med två så nära systrar hyllar syskonkärleken. När Stina entrar scenen är det helt annorlunda men det är också det som ihop med Daniels diktläsning gör denna konsert så djupgående.

Påläst Dan Anderssons kännare

Daniel brinner verkligen för att berätta om Dan Anderssons liv och det märks i de egenskrivna dikterna och låtarna hur han tagit till sig Dan Anderssons skogslängtan. I dikten ”hellre en öl i skogen än tio på krogen” blandar Daniel humor med allvar. Det är Daniel som håller ihop den timmen som gruppen framträder. Det märks att han till en början är tagen och lite skärrad över hur mycket folk som kommit till Glasets hus denna eftermiddag. Med en passande tafatthet går timmen fort och vi kastas mellan skratt och eftertanke medan vi lär oss mer om Diktaren Dan Anderssons liv.  När vi lyssnat på kända stycken som ”vid min stockeld” och andra okända avslutar Daniel med ett skämt väl värt att upprepas. Han börjar med att tacka publiken och säga att han inte tror att man ens i Stockholm eller Göteborg kunde samla så mycket folk. ”Men det kanske är att kasta sten i Glashus, och föresten om man åker några mil härifrån kommer man till Torpa, där kan man kasta glas i stenhus” Så underbart lokalt!

Charlie Cramer

Annonser

Lämna gärna din tanke

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s