Ibland är man vilse och när man hittar sig, så blir det fel!

Jag tänker mycket på hur jag var som 10-12 åring. Jag sa vad jag tyckte, jag sa saker utan att tänka och var ofta arg. Irriterad och alldeles lycklig! Vi hade verkligen hetska debatter på liv och död i min mellanstadieklass. Våra klassråd kunde vara värre än de man ser i engelska parlamentet. Vi lärde oss lobbyarbete och vi lärde oss att kasta skit. Jag älskade att gå i min klass och trivdes väldigt bra trots att jag ofta drog mig undan på raster för att tänka.

Mycket hände när jag hamnade i högstadiet och allra mest hände döden, döden, döden. Jag förlorade många betydelsefulla under kort tid och dessutom fick jag inte låta lika mycket och blev kallad Hippiejävel.
Jag vantrivdes i högstadieklassen trotts många kompisar och tajta vänner.

Det har flängt fram och tillbaka i mitt liv och sorg och död har alltid varit nära, alldeles för nära.

Som jag har skrivit innan så har jag varit låg, kanske deprimerad i sommar och det beror främst på hormonpiller?!
(Tack och lov att det är slut på de kartorna nu!)

Trots att mycket känns hopplöst och jobbigt även nu så jobbar jag på med mig själv. Jag jobbar på att sticka ut näsan,
sluta vara tyst och även att säga (ibland klumpigt) vad jag tycker. Börjat bli lite mer obekväm. Ger mig in i diskussioner på facebook och twitter.

Känner mig hemma som lite mer kaxig och försöker att tänka på Grynet ”ta ingen skit”
Något jag glömt sen mellanstadiet är att smällarna känns.

Minns aldrig att jag var så nervös för vad svar skulle bli. Eller då i mellanstadiet gick man inte och väntade på nästa @mention på twitter eller oroade sig för vad nästa svar i ett forum skulle innehålla. Känns som man bränt broar bara för att man är ärlig och rak! Står alltid så mycket mer på spel nu. Det gör en fegare och gör att man hoppar till när mobilen får ett nytt mail.

”ska de gilla mig” ”blir det stopp i företagande nu” ”blir jag anmäld på riktigt?”

Fast mest sitter jag och känner mig vilsen. Vill bråka mer men tar bort notifikationerna istället och döljer obekväma inlägg och människor! De som får mig att må mer dåligt än hetsar mig tar jag ofta bort! För jag är rädd för konsekvenser, rädd för ryktet (”varumärkesbyggandet”) och framtiden.

Jag har bråkat med ett konto på twitter sen i måndags men igår vann jag! SEGER!!! Och tog bort alla spår…nästan.

Bild på det? 

today tomorrow

Annonser

Lämna gärna din tanke

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s