Veckan som gått och om sorgen

Det har varit en knasig vecka! Vi har haft skottdag, det har varit mycket i tv om Palmemordet. Och jag har insett åter igen att jag jobbar såå mycket gratis. Jag är med i mängder av styrelser. Älskar det men det medför mycket jobb, många resor och kostar ofta väldigt mycket. Samtidigt så mår jag bra av styrelsearbetet. Det är utvecklande och roligt. Men stressigt nu när alla föreningar ska ha årsmöten och allt ska fixas inför det. Jag orkar inte hela vägen fram, utan skjuter upp och stoppas av psykisk trötthet. Jobbigt att det är så här. Samtidigt vet jag också varför jag är lite extra trött i själen denne veckan, mer än andra veckor.

13 år

I tisdags skulle du fyllt 30 år, men du fick bara uppleva din 13 års dag. Jag minns dina kalas! Hur er matplats blev dansbana och alla skulle bugga. Jag minns hur spännande det var att leka ryska posten i ditt rum. Men jag minns också sorgen i din röst, ditt sista kalas. Du visade mig din farfars pipa och berätta hur mycket du saknade honom. Inte visste vi då att du bara några månader senare skulle få göra honom sällskap i himmelen. Aldrig kunde vi föreställa oss allt hemsk som hände den där sommardagen för snart 17 år sedan. Sommardagen då mitt liv bytte riktning och aldrig blev sig likt igen…och ditt tog slut. Även om det är 17 år sedan så gråter jag fortfarande mer än vad som är hälsosamt över dig. Jag gråter av saknad, jag gråter över liv som aldrig blev vad det var tänkta och jag gråter för att det är så orättvist!

20120828-222941.jpg

Därför har jag varit trött i själen denna veckan, därför sitter jag nu här och gråter. I fredags skulle jag berätta om dig för mina tonåringar, men jag fick inte fram orden. Det blev för tungt att berätta hur er död påverkar mig än idag. Jag har ingen aning hur våra liv hade sett ut om du fått uppleva din 30 års dag. Kanske hade vi inte fullföljt våra arbetsplaner, kanske hade du bara fått ett sms eller ett facebook meddelande (fast jag tvivlar på att du hade haft facebook). Men hade du fått leva, hade vi fått som vi planerat så hade du fortfarande varit min bästa killkompis och arbetskollega.

Nu drömmer jag om en bättre vecka, med massor av roligheter som händer.

4 reaktioner till “Veckan som gått och om sorgen

Lämna ett svar till Josefin Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s