Vårtal 2022 i Furusjö – Jag hatar våren

Hej, jag heter Charlie Cramer och jag är från det västgötska samhället Hillared utanför Borås, jag är utbildad till journalist, har tre bloggar och är just nu föräldraledig från mitt jobb som Barn och ungdomsledare i Jönköping. Sedan tio år tillbaka bor jag i den vackra Furusjötrakten.

Jag har ett glädjande besked till er…våren är i år INTE inställd…även om jag som pollenallergiker gärna hade sett att varje vår varit inställd. Jag vill gärna att det skulle gå från vinter till vår på två intensiva veckor och sen få bli sommar.

Våren för mig är förlamande trötthet så intensiv att jag fått stanna bilen för att sova mellan Jönköping och Furusjö.

Våren för mig är serienysningar, kliande näsa och ögon så röda att de mer känns som två geléhallon än något att titta med.

Våren för mig är att bli utesluten från fotbollslaget som 12 åring för jag inte kunde träna om våren.

Våren för mig blev att sitta inne på rasterna i skolan för att kunna orka lektioner. Min pollenallergi gjorde tillslut att jag hatade våren. När folk sa ”åh det är så underbart med våren” ”åh har ni sett hur allt börjat växa och bli grönt” då kände jag mig tvingad att vara motpolen som påminde om rinnande näsor, rinnande ögon och kliande kroppar.

Jag har i mitt liv egentligen bara tyckt en enda sak varit spännande och bra med våren…och det har varit att räkna citronfjärilar. Jag ville alltid bada så tidigt det bara gick, så någon gång slängde min mamma ur sig att du får bada när du sett 9 citronfjärilar.

Så förutom citronfjärilarna så har jag hatat våren — Tills jag för två år sedan…då insåg med samtalshjälp att jag allt detta med att hata våren var avundsjuka, det var en sorg över att jämt få se hur Guds vackra natur vaknade till liv genom en fönsterruta.

Några ord från min absoluta litterära favorit Tomas Andersson Wij

Säg mig vem ska jag tacka
För den tid som har gått
Det står avsändare okänd
På de gåvor jag har fått

Den svarta stjärnan här
Håller mig sömnlös i natt
Allting jag tror på
Är svagt och ifrågasatt

Men för honom som sover här (Fick ändra till han som skriker här ;0))
Bara måste jag tro
På ljuset som tog oss hit
Och fick marken att gro

Säg mig vem ska jag tacka
För den tid som har gått
Det står avsändare okänd
På de gåvor jag har fått

För mig står det inte avsändare okänd på de vackra himlarna, bilder som Furusjön levererar varje dag.

För mig står det inte avsändare okänd på vitsippornas mattor, påskliljans klargula sken i vår trädgård.

För mig är det Gud som vill påminna oss om allt han gör för oss varje ny dag och för endel påminna oss om sin existens. Han vill väcka våra slumrande vintersjälar och säga åt oss att leva!

Snart är det dags att få ta första doppet i Furusjön…för jag har sett fem fjärilar av nio. Men först vill denna pollenallergiker utbringa ett lite motvilligt men ändå rungande fyrfaldigt leve för våren. Den leve hipp hipp Hurra hurra hurra hurra
VÄLKOMMEN VÅREN!

Sömnschema och instinkter

Igår tyckte jag vi hade hållit på att nattat, varva ner och matat i timmar och i vår frustration börja vi fundera på om vi skulle försöka hålla Wilton vaken efter 17.

Idag, han somna vid 14 tiden och sov till typ 14.45. Och sen vid 16 börja jag förbereda för en promenad i Furusjö för att aktivera och få lite frisk luft denna fina påskafton. Wilde WW gäspa och hängde med, gnällde och fick sol i ögon, låg fel och var lite hungrig, inte hungrig men inget sova. Vi har inte haft några vagn sovstunder som rutin och nu märker jag att det är snarare ett sätt att hålla honom vaken än att söva.

Min lilla tröttis, gungade och var såå nöjd. Vi åkte hem från Furusjö och nu efter diverse fadäser så klockan 18.00 åt han sista maten och sover nu i min famn.

Nu till rubriken!

Sidan Rulla Vagnen har en fantastisk sida där du fyller i barnets ålder och när man vaknar upp. Och sen får en ett schema på sovstunder.

Ibland när jag funderat över Wiltons schema så har jag kollat där och konstaterat mer än en gång (typ varje faktiskt) att han följer det där schemat nästan på minuten.

Och eftersom jag gillar att sova till 9 på morgonen, får jag inse att lille mannen inte är redo för att sova förrän runt 21.30. Så nu kan vi mer ställa in oss och göra rutinerna efter det istället för att försöka natta i evighet. Men om två veckor ska tydligen en sovstund bort!

Det känns ändå skönt att ens instinkter/magkänsla är så rätt ibland. Och också skönt att när vi börjar fundera eller helt enkelt är väldigt mycket nya föräldrar, då finns en sida att kolla med. Där finns matförslag för alla olika månader och massor av matnyttigt och lugnande för förvirrade föräldrar som ofta känns som ”en blind som leder en döv”

Vill passa på också att önska er en härlig, god och GLAD PÅSK💛

Sexmånadsmamman

Nu har vår Plupp eller Wilde WW funnits hos oss i ett halvt år! Känns galet länge men ändå ganska självklart.

I måndags när det var den 28de och halvårsdagen inföll tänkte jag lite extra på timmarna efter hans födelse. Det blev akut kejsarsnitt (men inte urakut som tur är), efter 10 minuters försök att sätta ryggmärgsbedövning blev jag sövd. Så därför försvann några timmar.

I min systemkamera är det ett dygn mellan dessa två kort. Det ena när vi äter lite sallad och väntar på att de ska ge mig värkstimulerande dropp. KLIPP till halvsittande i sängen i samma rum och ska äntligen få njuta av den klassiska brickan. Allt bara rulla på och timmarna bara försvann.

De där bilderna säger så mycket om de första dagarna efter Wiltons födsel. Det var jag och Mr T som var teamet och försökte få ordning på mig. Sen fick personalen fokusera på W, få honom att fungera. Det tog tre dagar innan jag kände att jag var heltidsmamma, innan dess var jag bara Charlie som försökte ta mig till mitt barn, bara Charlie som fick fokusera på mig, att kunna stå, ta mig ur sängen och kunna gå.

Än krånglar min kropp men nu har jag varit mamma i 6 månader. Vi är fortfarande teamet jag och T men nu är det mer, först Wilton…sen vi.

Han är så gosig, glad och nöjd. Men varje dag (med få undantag) har han några ”ål tillfällen” då finns det inget som är bra. Ofta är han trött eller JÄTTE hungrig.

Jag frågade på Instagram om frågor till detta inlägg

Jag skrev i början att det kändes självklart. Och det har verkligen inte varit svårt för mig (än så länge) att gå från att va Charlie till mamma Charlie. Jag har längtat efter det och förberett mig i minst 20 år. Jag har också läst och följt Clara Lidströms väg och funderingar, jag har reflekterat och studerat vänner. Att känna mig trygg inför andra hur just Wilton ska hanteras och ha det känns bra. Men alla dagliga småbeslut är jobbiga, så då kan jag vara en riktig velnisse och frågar ibland Mr T tre gånger mest för att jag ska känna mig nöjd med beslutet, haha.

Det känns skönt att jag ofta nu vet vad han vill när han är missnöjd eller skriker. Störst felberäkningar har jag gjort under bilresor, då jag tyckt han ”trött-skrikigt” men då det kan varit allt från hunger till att luft suttit fel och stackars ungen har fått skrika lite väl länge. Han verkar fått min termostat så ungen är en varmis och behöver sällan så mycket lager. Som när han sitter i soffan i min famn och börjar få svettpärlor på näsan fast det är 19 grader i rummet…hahah.

Det svåraste förutom alla småbeslut tycker jag är att inte bli för hypokondrisk över alla små prickar, värme, småsår, skorv, torr hud och magknipen som finns i och på Wilton. Men jag är så glad att jag kunnat använda mig av både BVCs kurator och min själavårdare via jobbet.

Hur mycket smärta och obehag kroppen kunde göra efteråt. Jag hade väldigt lite foglossningar och inte så mycket mer ont en kunde förvänta sig under graviditeten och därför förväntade jag mig inte allt obehag och foglossningssmärta efteråt. Haft svårt att sova flera månader efteråt, satt och sov i soffan i nästan tre månader efter W föddes tror jag. Sen tillslut flyttade vi in till sovrummet och la ett liggunderlag under bäddmadrassen och nu sover jag med mindre smärta de flesta nätter. Men som mamma kan jag inte komma på nått särskilt jag önskade att jag vetat innan. Kommer nog längre fram.

Vågar knappt säga det men Wilton sov sin hela natt (8 timmar) efter 1,5 månad. Och så har det varit som standard fram till han var kanske 5 månader. Om han inte sov hela natten på två nätter började vi justera olika saker och tredje natten sov han ofta hela natten igen. Men nu vaknar han ofta på nätterna och är hungrig, av krånglande tänder, att han får magknip eller helt enkelt sprattlar så han väcker sig själv. Men vi får inte ta bort hans ”orm” så han får mer plats. Så vi har verkligen kunnat få sova bra men sov sagt ovan, jag sover dåligt. Vaknar också ofta för att kolla till honom 🤪.

Från barnvälsignelsen 27/2 2022

Jag ser bara allt han är lik mig och min sida. Det är så häftigt att se den där lille Pysmanikeln, livsnjutaren och gull-pluppen le mot mig. De små händerna och fingrarna som ofta söker sig till mina fingrar eller bröstkorg.

Tack för att ni läst! Och ni föräldrar/viktiga personer i en liten liv…känner ni igen eller håller ni inte med?

Min midsommarafton

I år blev det en extra lugn midsommar men väldigt produktiv ändå. Min mr T var hemma hela dagen (alltså alla timmar mellan passen bland donnorna) Vi tog tag i vårt kök och städade så att vi fick lite midsommarfint och vår palltan fick också en sommarstädning. Vårstädningen förstördes av massor av pollen så jag höll mig inne medans mannen putsade så fint.

Sen gick jag och dekorera med mina ”snöbollspioner”.

Lunchen blev klassisk, fast jag åt Findus nya Spenatpinnar till gräddfilen och potatisen…och de obligatoriska två små matjessillar.

Vi städa lite till och vilade…Pluppis har idag sparkat och knôtt i magen så det tillockmed gjort lite ont. Sen var det dags för fika och marängswisch som var såååå god. Mannen stack till jobbet och jag förberedde kvällsmaten. Potatissallad som jag längtat så att få äta och göra. Med helgrov Hovsenap från Östergötland blir den smarrig. Vill ni ha recept? Vi hade upptäckt att grillkol och briketter var slut så det blev klassisk vedgrillning och jag ägnade nästan två timmar åt att kolla på elden och sitta in palltanen.

Vi har pratat länge om att få till lite fina gravidbilder, kollat upp olika duktiga fotografer men insett att det var inte värt pengarna att anlita någon. Eftersom vi då valt att göra det själva har vi dragit ut på det. Men till midsommar hade jag nu köpt krans och precis när vi skulle ta tag i att ta lite bilder kom Mr Ts kompis och räddade oss. Han med hjälp av hans fru hjälpte oss ta så fina bilder. De kan jag tyvärr inte visa här men jag kan visa de Mr T tog på mig sen.

Myggen vann över kvällen och donnorna behövde nattas, vi kom in och jag kände att kvällen var inte slut…så jag drog på min nya baddräkt och åkte till Furusjön för ett midsommardopp.

Hoppas du haft en fin dag också, lugn, fartfylld eller långsam. Hoppas din helg fortsätter fint!

Glad Midsommar 🌸 Kransen har jag köpt på Trendkompaniet/Fröken Frö i Habo.

Att låsa sig mitt i.

Jag har så svårt att skriva när jag är mitt i något. Som när jag planerade vårt bröllop, hade varit världens chans att låta er hänga med på den resan. Eller när jag var mer mitt i mammans sjukdom och direkt i sorgen efter henne. Det låser sig. Jag får många idéer och tankar men har så svårt att få ut det i ett inlägg eller ens en anteckning. Och nu är jag verkligen mitt i en sådan sak igen. Äntligen så väntar jag och Mr T en liten plupp.

En liten snabb bild som gör att magen ser sååå stor ut!

Och jag har många tankar, ännu fler funderingar men det låser sig. Jag vill fundera och tänka ihop med er men det är svårt. Och jag tror jag vet varför…när jag tänker och funderar tappar jag all filtrering och integritet som jag kämpat så för att få. Jag blir öppen som en bok, sårbar och berättar för mycket och för privat.

Men jag ska försöka skriva mer och oftare för barn väntande är spännande och finns så mycket att skriva om. Pluppen är beräknad till början av augusti och jag har passerat halva tiden.