Där alla känner till ditt hjärta!

Hela förra veckan var jag ledig! Jag åkte till Borås och tänkte sitta och bara skriva inlägg efter inlägg!

”Sen skulle jag bara kolla lite där och lite här”

Så höll jag på. Funderade på inlägg, på inriktning av bloggen och organiserade lite av mina etiketter.
Allt för att slippa skriva och publicera!

Som vanligt!

Bara förstöra!

I rädslan att lyckas avsluta något och i rädslan att göra något bra så hittar jag på annat i stället!

Någon som känner igen det? 

Men såhär i efterhand är jag ändå glad och lycklig att jag var i Borås stora delar av veckan.
Jag träffade pappa, umgicks med människor som känt mig väldigt länge.

Ibland behöver man gå tillbaka till rötterna! Behöver att någon säger saker som är så sant att jag själv inte vet om det!
Behöver träffa människor som diskuterar tro och kyrkan så inspirerande att jag nästan går i bitar av engagemang!

Sen ringde jag min syster! Bara för att säga en sak, tror det var ”Naaa, stackare som är sjuk” men jag började babbla för fullt! Lätta mina förvirrade tankar om framtid, tro, bön, församling, engagemang och skrivandet!

Det blev inte så många inlägg skrivna men desto mer tankar tillrättalagda!

Idag har jag träffat några av mina senare vänner. Anna och S. Det är härligt när jag vet att hur jag än gör hamnar jag på något slags äventyr med Anna och blir fnittrig och flamsig. Men vi får mycket djup sagt och inser att vi står fast även om livet ibland gör att det går månader mellan fikorna på Espresso House. Lika härligt är det att veta att när jag träffat S har vi hunnit lära känna varandra lite mer. Finns så mycket jag vill veta och lära mig om henne.

Till mitt utlovade ”mode” inlägg förra veckan tog jag en MASSA bilder sent på natten. Sminkade mig med det nya sminket och fotade järnet. Här kommer en liten bild, med en pose som en vacker människa lärt mig! Helt naturligt och spontant bara kom posen!

Närbild

Bra med självutlösare!

Jag ville ju bara komma igång med livet!

Det är så mycket jag vill!

Jag försöker sätta upp mål för mitt liv, för mitt bloggande, journalistiska och för min tro. Men inget funkar. Jag och mål är helt enkelt inte min grej. Fast om jag kollar tillbaka på mitt liv så har jag ju åstakommit en hel del.

  • Haft ett eget (med en till) radioprogram två gånger i veckan under två månader.
  • Bli utvalt till Lyssnarnas Val och få spela in ett eget sommarprogram i Radio Sjuhärad. (Lyssna brevid)
  • Klara av en journalistutbildning och få en första framsida på Svenljunga Tranemo Tidning.
  • Jobba i kassan på en ICA längre än bara sommarjobb.
  • Bli ihop med världens kille och 2011 förlova mig med denna Mr T.

Allt detta vara ju bara 2011!

2011 Året med stor Å? Eller en i raden

Anna funderar på om Kommer alltid år som är större?. Det är en väldigt bra fundering.

Jag har funderat i samma banor många gånger.
Mina bästa år och avgörande år var 1994, bästa sommaren, första kärleken, förstörde mitt knä för många år frammåt.

Sen kom 1999, sorg och uppbrott från barndomen, börja högstadiet och början på tunga! år. Men 1999 var också lyckligt år. Det var flum, Hippietid och självständighet.

2001. Stort scoutläger, jag och min brors relation förändrades och blev mindre bråk och mer scout och förtroende relation. Jag insåg att någon kunde vara kär i mig, jag konfirmerades, döptes och stod upp för min tro.

2001, snart tio år sedan! Vad har hänt på tio år för dessa människor?

2002, var avgörande i utbildning. Svetsare, Elektisker, Entrepenör, Ekonomi? Estet. Ulricehamn eller Borås? Jag träffade militärer, var på T2 i Skövde och jag blev Charlie!

2005 Student, säkert ångestladdat men jag tyckte studenten och allt det var äventyr, frihet och saknad. Fram till 2011 fram till nu. Rullade allt på men NU?

Kommer 2011 vara ett år som blir Året med stort Å?

Så är det! Jag tyckte 2001 var det bästa året! Innan dess var det 1994, och på sätt och vis även 1999. Sen kom 2002 och 2005! Det fortsätter så tror jag. Men årtalen kanske kommer mer sällan med livsavgörande beslut.

En nybliven twittrare

Det började med tjöt från Anna, peppning och tillslut blev det nästan hot. Jag tyckte RadioPrecis twittrandet var kul HJÄLP!

Jag erkänner! Jag har skaffat twitter. Känns ändå rätt okej.
Ungefär som det kändes när jag bestämde mig för att bli en wordpressbloggare.
Jag heter alltså KulturCramer. Nästan som bloggadressen.

Det är Anna Persson som är upphovskvinnan till idéen och till det fotografiska arbetet.

Radiostimulerad!

RadioPrecis.wordpress.com

Jag har idag haft världens mest radio stimulerande dag! Jag har verkligen trivs i klassrummet idag.

Vi har hela dagen fått en engagerad föreläsning av vår lärare Mikaël.

Sen fick vi lära oss hur man mixade eller redigerade från Mandozzi bordet. SÅÅ kul.

Jag gjorde fyra försök och här är det jag tillslut blev nöjd med. Lite blandning av låtar och säg från mitt höstprojekt.

Lite radio! Sen andra tankar idag är ju hur jag ska hinna med allt och vad för uppgifter min framtida assistent Anna ska göra.

När mina böcker är ute och jag är flängande journalist/författare, vad ska då fröken Persson/Fru Munther göra för sin lön?

LEV VÄL