Midsommar-Charlie och kransar!

I år bestämde jag mig för att köpa mig en midsommarkrans. Tycker jag jobbat på bra i vår med alla mina studiecirklar, fått in lite frilansjobb och deltidsarbetet i kyrkan. Jag hade råd med lite vardagslyx som ändå en beställd krans är. Min krans kom från Fröken Frö i Habo och mitt enda krav var…inga vita blommor!

Charlie i Krans 1

När jag skulle hämta kransen var Fröken Frö fullt av folk som skulle hämta kransar, köpa gå bort blommor och impulsköpa midsommarfint! Fulla små lokala butiker gör mig så lycklig! Man ska köpa lokalt och när sedan butiken drivs av så trevliga personer som det är på Fröken Frö så blir jag extra glad! L som jag spenderade stora delar av midsommaraftons dag med var så duktig att hon band två fina kransar till sina barn! Självklart ville jag föreviga även dom!

Kransarna

Lite av de högra blommorna kom tillockmed från vårt Korp!

Midsommarafton gick i ett nafs och jag hann inte ta så många fler bilder på mig och min krans. Och midsommardagen var jag både utslagen i soffan och upptagen på höger och vänster så blev inga bilder förrän söndagskväll men inte på mig…som ni såg igår morse.

Trotts att kransen vissnat endel och tappat lite untsz så var kransen ändå fotogenik ihop med annat. Passande nog var även två av Korpets tre ”ladies” sugna på att ställa upp på fotosession. Så här kommer två bilder som jag så ofantligt stolt över och glad att jag tog.

Kossor i krans brun-vit

Hej hej säger vår brunvita skönhet! 

Kossor i krans svart-vit

Om inte denna skriker lantlig idyll så är det inte mycket som gör det! 

 

Vattenbubblor och genomskinlig kruka

Lovade ju lite mer från Cramers blommor. Jag var där i måndags och träffade Farmor, en härlig kvinna. En ståltant!

Tänkte att det var på tiden att jag kollade in min gamla arbetsplats och där många av mina minnen från barndomen är upplevda. På ”Cramers” har det hänt OTROLIGT mycket sedan jag jobbade där några somrar under början av 2000-talet.

Köpte murgrönan och krukan som du ser i inlägget här.

Men också något så spännande som Vattenbubblor. Små små kulor som jag la i en skål.

Sen la jag i vatten, rätt mycket vatten. Och väntade!

När jag hade väntat över natten såg skålen ut så här:

Vad ska jag nu med detta bubblor till?

Jo, plantera växter i. Man tar tillexempel en orkidé. Tar bort all jord och tvättar rötterna.

Sen är det bara att fylla på med kulor i förslagsvis en genomskinlig vas, kruka, loppisfyndad skål eller vad nu fantasin blir eggad av!

Själv valde jag en kruka som vi hade haft en lila Saint Paulia med lila silkespapper i som vi köpte till vårt bröllop. Krukan visade sig vara genomskinlig och saint paulian död.

Lite vingligt vid första försöket men jag har fastnat!

En liten påse kostade 29 kronor och hela påsen räcker nog till minst två blommor.
Det stod att man skulle lägga kulorna i vatten i en timme varannan vecka men de klarar sig i fyra veckor utan återvattning om man nu skulle glömma av sig.

Sen något annat som gör vattenbubblorna ÄNNU bättre är att de går att torka och är återanvändbara någon annan gång.
Bara sprida ut på en plåt och låt stå och torka.

Jag är nöjd med mitt första försök!

Orkide i kulor

Vi lägger bit för bit, livet

I veckan har jag varit på begravning, för en omtyckt tant. Gammal och det finns inte många kvar i hennes årgång.

Det som mitt i sorg och saknad ändå är spännande och intressant med begravningar är ändå griftetalet. För präster och pastorer kan hag tänka mig att talet ger dem vånda.
Att man ska sammanfatta en människas liv, på bara ett par minuter. Där sitter en människas vänner och släktingar, kanske make eller maka sedan oändligt många år som vet det mesta om den som nu ska begravas.

Vad vet nu jag om griftetal? Under mitt nu 26 år långa liv har jag upplevt långt många fler begravningar än genomsnittet.

Jag minns både bra och dåliga griftetal. Endel har varit så släta att jag inte ens minns dem.

Veckans begravning var med en präst som jag aldrig träffat och som definitivt aldrig träffat vår tant.

Men han höll ett tal kort och koncist om att en människas liv går att jämföras med ett pussel. Att varje person på begravningen ägde en eller flera pusselbitar till hennes liv. Kanske hade just jag en bit med ett minne som bara hon och jag delade.

Det var för mig ett nytt sätt att se på en människas liv och prästens ord var fulla av värdighet och tröst!
Jag och tanten delar faktiskt några stunder som bara är våra. Våra egna små pusselbit i varandras liv!

Det vackraste var att han sa att inte ens ”idag” när det var begravning skulle tantens pussel läggas klart.

En människa lever ju så mycket längre än hennes liv.

Det ligger nått i det! Varje dag pratar Mr T och hans morbror om gubbar som levde för 100, 50 eller 20 år sedan. Dessa gubbar och gummors pussel läggs fortfarande!

Vems pussel vill du lägga en bit i idag? Berätta om de dina som finns eller inte lever längre för någon annan. Eller bilda nya pusselbitar ihop med någon!

Blommor till mormor

Blommor till min fina mormor som dog 1998. Saknad!

Mamma

Mamsens bukett vid samma tillfälle!

————————————————————————————————————————————————————-

Detta inlägget är bidrag till dagens skrivpuff