Kärlek på lasarettet

Ni är fantastiska – Ett inlägg från 7 januari 2019

Jag har hittat flera guldkorn bland mina utkast som aldrig kommit iväg för publicering. Här är ett som skulle publicerats runt början på förra året. Varsågoda:

Förra året gjorde jag fyra blogginlägg!!

På ett helt år. Galet, det som är än mer galet är att folk ändå gått in om och om igen. Vad säger det när jag 2017 gjorde 20 inlägg och 2018 fick jag nästan lika många besökare som 2017. Jag är lite av en statistiknörd men min egen statistik förbryllar mig. Jag hoppas och önskar att 2019 genererar fler blogginlägg, jag vill blogga och jag vill skriva. Däremot finns risken att inläggen kommer bli lite mer nostalgiska, sorgsna men också ärliga. 2019, kan bli ett tungt år…mentalt. Lite siffror som jag skrev och konstaterade i anteckningarna idag.

20 år

10 år

1949

59

70 i år

Det som hände 1999, försöker jag minska betydelsen av men det som hände då, förstörde min barndom, det fick mig att vakna upp och sluta va ett barn. Brådmogen och sorgtyngd. Det fick för stor betydelse i många år, kan jag se nu. 2019 blir året då min mamma varit död i tio år, känns jättekonstigt. Men om några dar firar även jag och min Mr T, tio år tillsammans. Det känns mer ”va bara tio år…OJ redan tio.

Tre sista siffrorna handlar också om lilla mams. Hon va född 1949, hann bara till 59 år och 11 månader. Men i år skulle hon fyllt 70. Ser damer, tanter som är 70 och försöker föreställa mig mamma som en tio år äldre kvinna.


Kommentar från sent 2 januari 2020.
Ni som läst hela min årssummering som kom upp i morse förstår att 2019 blev ett knasigt år. Många dagar har påmint om att det var 10 år och 20 år sen mycket livsavgörande hände. Bra och dåliga saker. Jag har så lägligt också haft en själavårdare under det året som hjälpt mig sortera och förstå mycket. När min klasskompis och de andra i olyckan dog, rasade också det som jag och han planerat med våra liv. Även om det aldrig kanske skulle blivit så…var det så min hjärna har tänkt. Därför har också min sorg och hans död tagit mig på ett annat sätt.

Det jag var mest rädd för va att fler nära personer skulle dö under 2019, det har liksom hopat sig var 10de år i mitt liv. Visst flera personer har fått flytta hem till Gud men inte min närmsta familj och släkt. TAAACK för det!

MEN flera av dom har varit riktigt sjuka och jag har fått kämpa för att inte drabbas av för mycket katastroftankar. Och jag har klarat mig rätt bra faktiskt!

Och hur blev det nu med antal inlägg? 4 publicerade även 2019…ojoj! Antalet besökare har minskat men vem vet, i år kanske det blir fler. Har i alla fall fler bra utkast att visa er.

 

Magisk kväll på Metsakodu! 

Vi hade sommaravslutning med vårt tonårsgäng i fredags! Vilken magisk kväll! Vädret, gänget och allas humör visa sig från bästa möjliga sida! Ja, tillockmed temperaturen i sjön! 

Foto Alicia Wändal

Nu är det premiärdoppat, lite sen premiär i jämnförelse med andra år, men nu är säsongen ordentligt invigd!

 Foto: Alicia Wändal! 

Vi bastade, badade och bastade om vartannat och den kvällen va en av de lyckligaste i mitt liv! Jag bara älskar den bunten tokstollar! Vilka ungdomar! (Ja, jag känner mig lite som en tant men äsch).  Min kamera blev lånad hit och dit och fotoljuset var magiskt! Kolla bara på denna som Robin fotade! 

Foto Robin Kottukkal

Foto: Robin Kottukkal! 

När vi hade badat klart, drog vi igång vårt knytis! Där fanns allt mellan kaffe, chokladbollar och rostbiff! Mums! Till slut gick vi till lägerelden och flamsa vidare! En omgång Maffia hann vi med innan det var tid att dra hemåt! 

Pippi Långstrumps fasoner och längtan

Tisdagen va full av spännande saker, möten och roligheter!

Bland annat bestämdes det att jag ska vara hos en på möte imorgon klockan 8! Innan dess ska jag köpa lite till vår frukost! Upp tidigt alltså! Och nu är klockan kvart över 1! Bäst jag drar mig till sängen så jag får sova lite timmar. Jag längtar så till imorgon att jag inte vill sova utan bara att det ska bli morgon.

your-heart-string-881065_1920

Bild från Pixabay, Alexas_fotos.

Min vecka 7, lite mycket tankar

Som ni såg i inlägget Veckans bestyr var det fullfart förra veckan. Måndag, tisdag fullproppad men mycket roligt, men också en hel del psykiskt påfrestande grejer. På onsdagen försökte jag fylla med lugn och fika men även där träffa jag folk och höll i en kurs. Detta är roliga grejer men det är klart. Jag måste koncentrera mig och vara på topp hela tiden. Torsdagens DKN blev inställt och jag ”kollapsade” i soffan. Hade en dag med bara hjärndöd verksamhet och samlade kraft för eftermiddagens och kvällens firande av fyrårig bröllopsdag. Vi hade en underbar eftermiddag, kväll med fika, bio och tapasmiddag. Men på fredagen hann tröttheten ikapp igen. Det är mycket som snurrar i mitt huvud just nu och det tar mycket kraft. Jag funderar mycket på vägval i livet och filar på framtidens utmaningar.
Roligt men krävande… mest krävande. =0)

60997_1215987149_13185089

Lördagen kom och jag började fixa lite hemma och förbereda mig för mellofesten på kvällen. Lagade en mumsig kycklingrätt till mig och Mr T och väntade på att klockan skulle slå 20. Men vid lunch ändrades planerna och vi hamnade på kvällen i ett torp vid Stråkens strand. Så trevlig och gott att lyssna på tre karlar som två och två har väldigt mycket gemensamt men som ibland alla tre ihop har ännu mer att prata om. Att höra dom laga mat ihop med diskussioner och meningsskiljaktigheter. Skräp i hjärnan från veckan fanns kvar under kvällen och stundtals kändes det väldigt tydligt att jag var ensam tjej.

Saknade verkligen S, som en gång i tiden förgyllde dessa kvällar som en förstående kvinna och vän!

I alla fall så blev det Bastubad! Så gött och välbehövligt! I bastun försvinner alla knasiga tankar och krav. Där finns inte ordentlig syn (inga glasögon och inget ljus mer än eldens sken)
I Bastun finns inte mobiltelefoner, oljud eller musik. Där finns värme, samtalet och dimman.

DSCN2536

Från ett tillfälle med mycket skratt med fröken S

Lördagen försvann in i söndagsnatt och sömnen var ett fint avslut på en härlig kväll! För att råda bot eller glömma av alla jobbiga tankar gick jag lycklig till kyrkan för att träffa vännen L, med hela söta familjen! Gudstjänst, kyrkkaffe och för L ändrade planer stressa vi hem för lite lunch. Vid 13.30 satt vi redo i Nyhemshallen för INNEBANDY. MAIS mot Helsingborg. En fartfylld och bra match som tyvärr och oturligt nog slutade med 5-6 förlust för Mullsjös grabbar. Hem och lite eftermiddagsfika och nu har kvällen bara försvunnit framför tv:n med datorn i knät! Dags och sova för att ladda för en fulladdad vecka men många nya och spännande upplevelser! Men mer om det imorgon kanske!

 

När livet går på lite paus men ändå i full fart

Den 25 maj var det tre år sedan min mamma dog. Tre år är lång tid!

Kärlek på lasarettet

Ett av Borås mystiska hjärtan. Detta på Södra Älvsborgs Sjukhus.

Känns på många sätt som mitt liv har rusat fram sedan dess, som jag skrev lite om här.

Men samtidigt som jag hunnit med så mycket på dessa tre år så har jag inte orkat någonting samtidigt.

Livet har varit en dimma. Dagar har gått då jag bara har tittat på film, läst böcker eller stirrat på datorn.
Ofta ifrån sängen för jag inte orkat ta mig ur.

Jag har suttit vid ett köksbord och skrikigt ut, i panik och sorg. Hopplöshet över framtiden utan mamma.

Jag vill inte säga att livet nu har blivit lättare men orken är lite större. Idag har jag tillockmed lagat en rabarberpaj.

Glädjer mig och ber ibland att jag ska känna glädjen över mycket mer och att tiden ska prioriteras till vänner istället för gråt.

Hittade denna hos Anna Ritar