Kärlek på lasarettet

Ni är fantastiska – Ett inlägg från 7 januari 2019

Jag har hittat flera guldkorn bland mina utkast som aldrig kommit iväg för publicering. Här är ett som skulle publicerats runt början på förra året. Varsågoda:

Förra året gjorde jag fyra blogginlägg!!

På ett helt år. Galet, det som är än mer galet är att folk ändå gått in om och om igen. Vad säger det när jag 2017 gjorde 20 inlägg och 2018 fick jag nästan lika många besökare som 2017. Jag är lite av en statistiknörd men min egen statistik förbryllar mig. Jag hoppas och önskar att 2019 genererar fler blogginlägg, jag vill blogga och jag vill skriva. Däremot finns risken att inläggen kommer bli lite mer nostalgiska, sorgsna men också ärliga. 2019, kan bli ett tungt år…mentalt. Lite siffror som jag skrev och konstaterade i anteckningarna idag.

20 år

10 år

1949

59

70 i år

Det som hände 1999, försöker jag minska betydelsen av men det som hände då, förstörde min barndom, det fick mig att vakna upp och sluta va ett barn. Brådmogen och sorgtyngd. Det fick för stor betydelse i många år, kan jag se nu. 2019 blir året då min mamma varit död i tio år, känns jättekonstigt. Men om några dar firar även jag och min Mr T, tio år tillsammans. Det känns mer ”va bara tio år…OJ redan tio.

Tre sista siffrorna handlar också om lilla mams. Hon va född 1949, hann bara till 59 år och 11 månader. Men i år skulle hon fyllt 70. Ser damer, tanter som är 70 och försöker föreställa mig mamma som en tio år äldre kvinna.


Kommentar från sent 2 januari 2020.
Ni som läst hela min årssummering som kom upp i morse förstår att 2019 blev ett knasigt år. Många dagar har påmint om att det var 10 år och 20 år sen mycket livsavgörande hände. Bra och dåliga saker. Jag har så lägligt också haft en själavårdare under det året som hjälpt mig sortera och förstå mycket. När min klasskompis och de andra i olyckan dog, rasade också det som jag och han planerat med våra liv. Även om det aldrig kanske skulle blivit så…var det så min hjärna har tänkt. Därför har också min sorg och hans död tagit mig på ett annat sätt.

Det jag var mest rädd för va att fler nära personer skulle dö under 2019, det har liksom hopat sig var 10de år i mitt liv. Visst flera personer har fått flytta hem till Gud men inte min närmsta familj och släkt. TAAACK för det!

MEN flera av dom har varit riktigt sjuka och jag har fått kämpa för att inte drabbas av för mycket katastroftankar. Och jag har klarat mig rätt bra faktiskt!

Och hur blev det nu med antal inlägg? 4 publicerade även 2019…ojoj! Antalet besökare har minskat men vem vet, i år kanske det blir fler. Har i alla fall fler bra utkast att visa er.

 

Att ”hedra” sin mamma!

Idag åkte jag och vännen L tidigt tidigt till Ullared och GeKås. Den 25 maj, löning och allt. Min pappa kommenterade i går att jag var precis som Ing-britt (min mams).

”Det var den enda dagen hon kunde gå upp hur tidigt som helst” När hon skulle till GeKås.

Jag och L åt frukost i Smålandsstenar på Göstas och åkte vidare. Jag kollade till på datumet på instrumentpanelen i bilen och först DÅ insåg jag det kymiga (läskiga) eller roliga i dagens utflykt…

För sju år sedan runt 7 tiden drog mamma sitt sista andetag och sjukdomen (C) vann över hennes kropp och andning. Vilket annat sätt kunde jag minnas/hedra henne bättre på än att idag åka till GeKås. Dessutom med vännen jag umgås mest med i vardagen. Precis som Mams och A-B alltid gjorde några gånger per år.

Så hela dagen idag och eftermiddagen och faktist även delar av kvällen har gått åt, till att vandra gång upp och gång ner på varuhuset i jakt på bra priser och produkter!

bild 1-3

En tavla jag kan ångra lite nuatt jag inte köpte! 

Jag hittade lite nya kläder som jag kanske skulle kunna visa upp! Och massor av annat! Nu har jag dessutom en bra vägg att fota mot.  Har fått en rolig vägg att fota mot …för idag har min pappa och hans fru varit här och slutfört gårdagens arbete med både tapetsera vägg och göra ett växthus. Mer om det längre fram. Jag måste även berätta om dagens höjdpunkt som ändå var när jag och L fick en pratstund med Jenny som driver Jennys Matblogg!!! Hon råkade också känna shoppingsuget just idag och jag bjöd självklart in henne till #BloggJkpg16. Så anmäl er och håll alla tummar för att hon kan komma också!

Så nu ska jag krypa till sängs! Tacksam över ännu en fantastisk dag! Tacksam över att ha en L att åka till GeKås till med. Hoppas du haft en bra dag du med lika mycket tokigheter som vi genererat ihop idag.

Så vink vink till Mams uppe på ett moln. På söndag gör vi besök vid minneslunden hela drösen.

Fem plus femton är lika med oändlig saknad

I kväll, för femton år sedan cyklade jag till den vanliga badplatsen Hösjön. Men när jag cyklade hem hade jag så dåligt samvete för att jag inte hade hjälpt till att städa inför mammas femtio års fest dagen efter. Vi gled ner för den där svängbacken och efter skogspartierna lekte några barn i en trädgård. Jag vinkade till mamma, hejade på min klasskompis som skulle gå i en annan klass till hösten. Minns att jag såg två mörkhyade barn som jag inte kände igen och sen cyklade vi vidare.

Mitt badsällskap och jag cykla över järnvägsövergången som ett halvt dygn senare skulle ta fem personers liv.

Jag plockade blommor till mamma som ett förlåt.

Kvällen gick och natten med.

Klockan blir runt tolv den 22 juni 1999 och jag sätter mig på trappan för att måla tånaglarna. Vi var klara med allt och väntade bara på att någon skulle komma för att fira mammas 50 år i livet.

I det lilla samhället Hillared börjar sirener ljuda. Det kom polisbilar, räddningstjänst och brandbilar. Men det som oroade mig och många fler var antalet ambulanser. Totalt var det fyra stycken, kanske fem. Min pappa berättar att det kan handla om en drunkningsolycka och jag tänker direkt på mina badkompisar som skulle åka och bada även denna dag.

Den dagen dog en mamma, hennes två barn och två barn från Stockholm.

Min mamma konstaterade senare

– Min födelsedag kommer aldrig att bli den samma. Det kommer alltid också vara den dagen C, E och L dog.

I morgon skulle min mamma fyllt pensionär. Svårt att tänka sig. Hon blev snuvad på pension, hon fick inte ens fylla 60 år.

Vissa år har Christoffers dödsdag gått ganska obemärkt förbi. Men andra år har jag tänkt på det varje dag i en månads tid.

Han var min bästa killkompis och vi hade så mycket planer för framtiden ihop.

 

 

 

Idag är en konstig dag!

Just nu sitter jag i en turistbuss och är påväg mot Köpenhamn. Det är den 25 maj, ett datum som för 5 år sedan bara var 25 maj men som för fyra år sedan blev dagen då min mamma dog. Jag missade hennes sista andetag med sekunder och mötte hennes ande i dörren. Efter några månaders cancer och diverse brôte gav den lilla kroppen upp.

Men idag är jag påväg med ett inspirerat gäng till fyra församlingar på en resa. Vi ska hälsa på och lära oss om gemenskaper där kärleken till Gud gjort att dessa församlingar växer.

Fortsättning följer!

Hjärtans betydelse! Vid sorg

20121025-013806.jpg

Örhängen jag fick av MAMS på en alla hjärtans dag. Hon ville att även jag skulle få nått av någon. Mamma visste hur det var att fira utan någon. Hon träffade pappa först vid 29-30 års ålder. Vi pratade sällan eller aldrig om det. Jag vågade inte ta upp ämnet för jag var livrädd att aldrig hitta någon. Vågade inte prata om min rädsla och djupaste längtan. Ibland kändes det som även mamma var rädd jag skulle bli själv.

När mamsen dog, hade hon hört allt om den fina och romantiska Mr T. Men inte träffat.
Hon ville vänta tills hon blev friskare. Det blev hon aldrig…

Det blir ett fint möte i himlen sen, där ingen sorg eller smärta finns!

20121025-013712.jpg

När livet går på lite paus men ändå i full fart

Den 25 maj var det tre år sedan min mamma dog. Tre år är lång tid!

Kärlek på lasarettet

Ett av Borås mystiska hjärtan. Detta på Södra Älvsborgs Sjukhus.

Känns på många sätt som mitt liv har rusat fram sedan dess, som jag skrev lite om här.

Men samtidigt som jag hunnit med så mycket på dessa tre år så har jag inte orkat någonting samtidigt.

Livet har varit en dimma. Dagar har gått då jag bara har tittat på film, läst böcker eller stirrat på datorn.
Ofta ifrån sängen för jag inte orkat ta mig ur.

Jag har suttit vid ett köksbord och skrikigt ut, i panik och sorg. Hopplöshet över framtiden utan mamma.

Jag vill inte säga att livet nu har blivit lättare men orken är lite större. Idag har jag tillockmed lagat en rabarberpaj.

Glädjer mig och ber ibland att jag ska känna glädjen över mycket mer och att tiden ska prioriteras till vänner istället för gråt.

Hittade denna hos Anna Ritar